Det-tjejer

Idag har Jenny Damberg reflekterat kring fenomenet it-girls. Och ja vad ska man säga. Ännu en gång ser man samma vanliga klubbprofiler som får uttala sig om hur livet som en av Sveriges it-girl är.
Att Rodeo-Signe (hennes blogg är en orgie i bilder på henne poserandes i Dr Martens kängor och fungerar som en slags hippare version av Kenza med samma hjärnlösa innehåll. Drar säker mycket trafik åt Rodeo) går in i en American Apparel butik och där träffade Name the Pet Hanna Brandén är förresten en av hundra händelser som skakade Stockholm under nollnoll-talet. Ehm, yep så är det..... Name the Pet gjorde även en av de sämsta skivorna jag någonsin lyssnat på.

Glamourama tänker jag inte ens gå in på.

Booka Shade

Tyska houseduon Booka Shade har verkligen ett sound som tilltalar mig. Väldigt eget och fint. Jag kan även tacka dem för att jag fick min första smak av modern dansmusik med deras "Movements" som kom 2005 (då de var som mest hypade) och att de öppnade dörren åt mig att verkligen upptäcka dansmusik och tja jag är fortfarande ganska fast att gräva i det området vare sig det gäller deep house eller dubstep. Och så har de det fina bolaget Get Physical.
Booka Shade blir ibland stoppade i minimal house facket (Se upp! Annars kokar stenhårda Basic Channel minimalpurister utav ilska). De är ju för poppiga och melodiska för att ha någonting med minimal att göra. Men allra oftast brukar Booka Shade nämnas som pionjärer inom electrohouse, en genre som jag fortfarande INTE FATTAR VAD I HELVETE DET ÄR och helst skippar att nämna.

Iallafall, i vår kommer en ny skiva (jippiiii!) och på deras hemsida kan man ladda ned ett litet smakprov. Återstår att se (eh, höra?) vad de nu har åstadkommit. Tycker att deras Depeche Mode utflykt The Sun and the Neon Light (2008) var rätt så underskattad.

Perkele

FUCKFITTAKUK!! Jag missade denna.
Jobbigt eftersom jag har så många p3 dans sändningar jag missat som jag försöker komma ikapp med och det krävs mycket tid och många timmar av obekvämt rövsittande att lyssna igenom alla (okej äsch! Jag behöver egentligen bara lyssna på Kornel Kovacs sändningar)
Sååå, problem solved!

Men, jag ska iallafall lyssna på p3 Pops Bristol special/Sara Martinssons härliga skorrande r nu!

Irritation

Mittbena. Så satans fult. Får människors pannor att komma ett steg närmre Charlotte Perelli eller en ledsen cocker spaniel.
Snedluggen är mycket mer smickrande. Dock så är den associerad med små blonderade fjortisar och en rätt så omodern stil.

Shame on me

OMG. Jag tittade på Melodifestivalen. Och jisses, jag kom på mig själv att jag tyckte väldigt mycket om bidraget som kom sist (det måste väl vara ett kvitto på att den är bra?). Och för att göra det här inlägget lite hippare, är det bara jag eller låter den inte lite som "In White Rooms" med Booka Shade i början?!

Lite kul att veta..

Derrick May, Kevin Saunderson, Todd Terry, Jamie Principle, Jesse Saunders, Booka Shade, Aril Brikha, DJ Shadow, LFO, Pet Shop Boys, Aqua, Shakira, Nine Inch Nails, David Guetta, Kanye West, Hilary Duff, Rammstein, In Flames, Gwen Stefani, Gary Numan, Smashing Pumpkins, Kent, The Killers, Coldplay, Placebo, Ricardo Villalobos, Miss Kittin, Limp Bizkit, Juan Atkins, Linkin Park, Fear Factory, Underworld, The Crystal Method, MGMT, Good Charlotte, Röyksopp, Rex the Dog, Michael Mayer, Yelle, Joel Mull, Keane, Matthew Dear, Rihanna, Lady Gaga, Bomb the Bass + hundra ebm band

Titta vilken ambitiös namedropping jag har gjort här ovanför!
Vad har dessa väldigt olika band och artister gemensamt på denna konstiga lista? En del på listan gör ju super kass avföring och en del sjukt briljant musik (de kassa förtjänar egentligen inte äns att nämnas på samma inlägg som de briljanta artisterna).

Här kommer svaret: alla har citerats att de är influerade av Depeche Mode!

Är det inte sjukt crazy? Hur kan ett band influera så otroligt olika artister och som verkar i så otroligt olika genrer? Allt ifrån respekterad detroit techno och chicago house, MTV poppunk, metal till riktig teenybopper musik och hiphop. Från rätt så obskyr musik till superkommersiell musik.

Eftersom jag lyssnar på så mycket elektronisk musik både gammal och ny att det nästan börjar bli onyttigt så var det redan känt för mig att Depeche Mode fortfarande är väldigt respekterade i elektronika (är det helt fel att använda den termen? Förmodligen) och dansvärlden. Men jag hade ingen aning om att de hade lyckats influera så himla mycket annat!

Det gamla synthbandet spelar ju i Globen på söndag. Jag ska inte gå men tyckte det faktum jag tog upp i detta inlägg var coolt. Mycket coolt. För övrigt så älskar jag skivan "Violator".



Depeche Mode på 80-talet. De såg och betedde sig väldigt anti-rock innan de gick och blev riktiga stadiumrockers.

Nya The Knife

..och jag är inte så jätteförtjust. Därmed första gången The Knife inte får mig att skutta i eufori alltså har jag upplevt min första The Knife besvikelse. "Colouring of Pigeons" behöver självklart inte betyda att nästa album kommer att gå i samma släpiga riktning (denna gjordes ju i sammarbete med Opera projektet de håller på med) så fortfarande finns ju hoppet kvar.
Men av någon sjuk anledning hoppas jag att nästa The Knife album blir en besvikelse. Snart orkar jag inte mer med att bli alldeles häpnad över The Knifes perfektion. Orkar inte längre gapa mun efter att ha hört Olof Dreijers karaktäristiska produktion och Karin Dreijer Anderssons låtsnickar skills. Hon skapar ju hits efter hits!
Syskonen Dreijer får gärna visa mig att de är mänskliga och att de också kan göra misstag. Sedan när man står där och tror att nu har de noll inspiration kvar så bombar de alla med värsta return to form-albumet!



Aja, jag älskade ju inte Fever Ray albumet. Den var bra men tycker att många andra lyckades skapa bättre album det gångna året.