En snabb liten flashback. Posh Spice valde i början av 00-talet att hoppa på den brittiska 2-step vågen och voilá ut kom detta
Edgy va? Jo, lite eller hur?
lördag 22 maj 2010
onsdag 12 maj 2010
söndag 18 april 2010
fredag 9 april 2010
Läskig trance
Läser man Ishkurs guide till elektronisk musik märker man ganska snabbt att han är av den åsikten att stadiumtrance med många holländska stjärnor i spetsen är bland det värsta som hänt mänskligheten de senaste tjugo åren. Och ja, den är ju rätt hemsk just den där genren alla dessa Paul Van Dyk och DJ Tiesto.
Men om vi bortser från den där kommersiella superstjärne -DJ trancen hur är genren trance annars då? Är det bara cybergothers musik? Varför blir den inte accepterad i finkretsarna som house och techno?
Jag brukar ju själv backa lite när man pratar med en ny bekantskap och den nämner dansmusik som en stor passion och denna dansmusikspassion visar sig sedan vara trance. "Jasså, vilken slags dansmusik lyssnar du på?" "Det är mest trance, typ psy och hardstyle du vet" "Aahaaa.. keej eh va kuul"
The Knife har tagit mycket inspiration från trance vilket märktes speciellt i "Silent Shout". Många perfekta trance arpeggion fanns med där. Minns att någon kritiker skrev att detta är första gången trance benämns som något positivt. "Deep Cuts" handlade mycket om eurodiscons härliga eufori och kanske användes den nästan lika beskyllade genren trance även den som en slags guilty pleasure influens inför "Silent Shout".
Andra sköna tranceiga stycken
Sedan denna dansklassiker som vissa anser vara den FÖRSTA trance låten evah!
Vad kan man säga då om denna bespottade genre? Jo, finns ju många exempel på att vissa respekterade artister snappat upp trance och nämnt det som en influense. Inte jättemånga. Det är inte en ny snappa-upp-världsmusik trend. Kanske i framtiden får vi höra fler artister som har med sånadär fina trance arpeggion, för ja jag erkänner de låter så fint de där arpeggion! Lite suggestiva. Mer arpeggion! Sedan väntar vi bara på att p3 pop gör ett program med artister som erkänner sin trancefaschination och hur det influerat deras musik.
Men om vi bortser från den där kommersiella superstjärne -DJ trancen hur är genren trance annars då? Är det bara cybergothers musik? Varför blir den inte accepterad i finkretsarna som house och techno?
Jag brukar ju själv backa lite när man pratar med en ny bekantskap och den nämner dansmusik som en stor passion och denna dansmusikspassion visar sig sedan vara trance. "Jasså, vilken slags dansmusik lyssnar du på?" "Det är mest trance, typ psy och hardstyle du vet" "Aahaaa.. keej eh va kuul"
The Knife har tagit mycket inspiration från trance vilket märktes speciellt i "Silent Shout". Många perfekta trance arpeggion fanns med där. Minns att någon kritiker skrev att detta är första gången trance benämns som något positivt. "Deep Cuts" handlade mycket om eurodiscons härliga eufori och kanske användes den nästan lika beskyllade genren trance även den som en slags guilty pleasure influens inför "Silent Shout".
Andra sköna tranceiga stycken
Sedan denna dansklassiker som vissa anser vara den FÖRSTA trance låten evah!
Vad kan man säga då om denna bespottade genre? Jo, finns ju många exempel på att vissa respekterade artister snappat upp trance och nämnt det som en influense. Inte jättemånga. Det är inte en ny snappa-upp-världsmusik trend. Kanske i framtiden får vi höra fler artister som har med sånadär fina trance arpeggion, för ja jag erkänner de låter så fint de där arpeggion! Lite suggestiva. Mer arpeggion! Sedan väntar vi bara på att p3 pop gör ett program med artister som erkänner sin trancefaschination och hur det influerat deras musik.
fredag 19 februari 2010
Det-tjejer
Idag har Jenny Damberg reflekterat kring fenomenet it-girls. Och ja vad ska man säga. Ännu en gång ser man samma vanliga klubbprofiler som får uttala sig om hur livet som en av Sveriges it-girl är.
Att Rodeo-Signe (hennes blogg är en orgie i bilder på henne poserandes i Dr Martens kängor och fungerar som en slags hippare version av Kenza med samma hjärnlösa innehåll. Drar säker mycket trafik åt Rodeo) går in i en American Apparel butik och där träffade Name the Pet Hanna Brandén är förresten en av hundra händelser som skakade Stockholm under nollnoll-talet. Ehm, yep så är det..... Name the Pet gjorde även en av de sämsta skivorna jag någonsin lyssnat på.
Glamourama tänker jag inte ens gå in på.
Att Rodeo-Signe (hennes blogg är en orgie i bilder på henne poserandes i Dr Martens kängor och fungerar som en slags hippare version av Kenza med samma hjärnlösa innehåll. Drar säker mycket trafik åt Rodeo) går in i en American Apparel butik och där träffade Name the Pet Hanna Brandén är förresten en av hundra händelser som skakade Stockholm under nollnoll-talet. Ehm, yep så är det..... Name the Pet gjorde även en av de sämsta skivorna jag någonsin lyssnat på.
Glamourama tänker jag inte ens gå in på.
tisdag 16 februari 2010
Booka Shade
Tyska houseduon Booka Shade har verkligen ett sound som tilltalar mig. Väldigt eget och fint. Jag kan även tacka dem för att jag fick min första smak av modern dansmusik med deras "Movements" som kom 2005 (då de var som mest hypade) och att de öppnade dörren åt mig att verkligen upptäcka dansmusik och tja jag är fortfarande ganska fast att gräva i det området vare sig det gäller deep house eller dubstep. Och så har de det fina bolaget Get Physical.
Booka Shade blir ibland stoppade i minimal house facket (Se upp! Annars kokar stenhårda Basic Channel minimalpurister utav ilska). De är ju för poppiga och melodiska för att ha någonting med minimal att göra. Men allra oftast brukar Booka Shade nämnas som pionjärer inom electrohouse, en genre som jag fortfarande INTE FATTAR VAD I HELVETE DET ÄR och helst skippar att nämna.
Iallafall, i vår kommer en ny skiva (jippiiii!) och på deras hemsida kan man ladda ned ett litet smakprov. Återstår att se (eh, höra?) vad de nu har åstadkommit. Tycker att deras Depeche Mode utflykt The Sun and the Neon Light (2008) var rätt så underskattad.
Booka Shade blir ibland stoppade i minimal house facket (Se upp! Annars kokar stenhårda Basic Channel minimalpurister utav ilska). De är ju för poppiga och melodiska för att ha någonting med minimal att göra. Men allra oftast brukar Booka Shade nämnas som pionjärer inom electrohouse, en genre som jag fortfarande INTE FATTAR VAD I HELVETE DET ÄR och helst skippar att nämna.
Iallafall, i vår kommer en ny skiva (jippiiii!) och på deras hemsida kan man ladda ned ett litet smakprov. Återstår att se (eh, höra?) vad de nu har åstadkommit. Tycker att deras Depeche Mode utflykt The Sun and the Neon Light (2008) var rätt så underskattad.
Perkele
FUCKFITTAKUK!! Jag missade denna.
Jobbigt eftersom jag har så många p3 dans sändningar jag missat som jag försöker komma ikapp med och det krävs mycket tid och många timmar av obekvämt rövsittande att lyssna igenom alla (okej äsch! Jag behöver egentligen bara lyssna på Kornel Kovacs sändningar)
Sååå, problem solved!
Men, jag ska iallafall lyssna på p3 Pops Bristol special/Sara Martinssons härliga skorrande r nu!
Jobbigt eftersom jag har så många p3 dans sändningar jag missat som jag försöker komma ikapp med och det krävs mycket tid och många timmar av obekvämt rövsittande att lyssna igenom alla (okej äsch! Jag behöver egentligen bara lyssna på Kornel Kovacs sändningar)
Sååå, problem solved!
Men, jag ska iallafall lyssna på p3 Pops Bristol special/Sara Martinssons härliga skorrande r nu!
Irritation
Mittbena. Så satans fult. Får människors pannor att komma ett steg närmre Charlotte Perelli eller en ledsen cocker spaniel.
Snedluggen är mycket mer smickrande. Dock så är den associerad med små blonderade fjortisar och en rätt så omodern stil.
Snedluggen är mycket mer smickrande. Dock så är den associerad med små blonderade fjortisar och en rätt så omodern stil.
lördag 6 februari 2010
Shame on me
OMG. Jag tittade på Melodifestivalen. Och jisses, jag kom på mig själv att jag tyckte väldigt mycket om bidraget som kom sist (det måste väl vara ett kvitto på att den är bra?). Och för att göra det här inlägget lite hippare, är det bara jag eller låter den inte lite som "In White Rooms" med Booka Shade i början?!
fredag 29 januari 2010
Lite kul att veta..
Derrick May, Kevin Saunderson, Todd Terry, Jamie Principle, Jesse Saunders, Booka Shade, Aril Brikha, DJ Shadow, LFO, Pet Shop Boys, Aqua, Shakira, Nine Inch Nails, David Guetta, Kanye West, Hilary Duff, Rammstein, In Flames, Gwen Stefani, Gary Numan, Smashing Pumpkins, Kent, The Killers, Coldplay, Placebo, Ricardo Villalobos, Miss Kittin, Limp Bizkit, Juan Atkins, Linkin Park, Fear Factory, Underworld, The Crystal Method, MGMT, Good Charlotte, Röyksopp, Rex the Dog, Michael Mayer, Yelle, Joel Mull, Keane, Matthew Dear, Rihanna, Lady Gaga, Bomb the Bass + hundra ebm band
Titta vilken ambitiös namedropping jag har gjort här ovanför!
Vad har dessa väldigt olika band och artister gemensamt på denna konstiga lista? En del på listan gör ju super kass avföring och en del sjukt briljant musik (de kassa förtjänar egentligen inte äns att nämnas på samma inlägg som de briljanta artisterna).
Här kommer svaret: alla har citerats att de är influerade av Depeche Mode!
Är det inte sjukt crazy? Hur kan ett band influera så otroligt olika artister och som verkar i så otroligt olika genrer? Allt ifrån respekterad detroit techno och chicago house, MTV poppunk, metal till riktig teenybopper musik och hiphop. Från rätt så obskyr musik till superkommersiell musik.
Eftersom jag lyssnar på så mycket elektronisk musik både gammal och ny att det nästan börjar bli onyttigt så var det redan känt för mig att Depeche Mode fortfarande är väldigt respekterade i elektronika (är det helt fel att använda den termen? Förmodligen) och dansvärlden. Men jag hade ingen aning om att de hade lyckats influera så himla mycket annat!
Det gamla synthbandet spelar ju i Globen på söndag. Jag ska inte gå men tyckte det faktum jag tog upp i detta inlägg var coolt. Mycket coolt. För övrigt så älskar jag skivan "Violator".
Depeche Mode på 80-talet. De såg och betedde sig väldigt anti-rock innan de gick och blev riktiga stadiumrockers.
Titta vilken ambitiös namedropping jag har gjort här ovanför!
Vad har dessa väldigt olika band och artister gemensamt på denna konstiga lista? En del på listan gör ju super kass avföring och en del sjukt briljant musik (de kassa förtjänar egentligen inte äns att nämnas på samma inlägg som de briljanta artisterna).
Här kommer svaret: alla har citerats att de är influerade av Depeche Mode!
Är det inte sjukt crazy? Hur kan ett band influera så otroligt olika artister och som verkar i så otroligt olika genrer? Allt ifrån respekterad detroit techno och chicago house, MTV poppunk, metal till riktig teenybopper musik och hiphop. Från rätt så obskyr musik till superkommersiell musik.
Eftersom jag lyssnar på så mycket elektronisk musik både gammal och ny att det nästan börjar bli onyttigt så var det redan känt för mig att Depeche Mode fortfarande är väldigt respekterade i elektronika (är det helt fel att använda den termen? Förmodligen) och dansvärlden. Men jag hade ingen aning om att de hade lyckats influera så himla mycket annat!
Det gamla synthbandet spelar ju i Globen på söndag. Jag ska inte gå men tyckte det faktum jag tog upp i detta inlägg var coolt. Mycket coolt. För övrigt så älskar jag skivan "Violator".
Depeche Mode på 80-talet. De såg och betedde sig väldigt anti-rock innan de gick och blev riktiga stadiumrockers.
måndag 18 januari 2010
Nya The Knife
..och jag är inte så jätteförtjust. Därmed första gången The Knife inte får mig att skutta i eufori alltså har jag upplevt min första The Knife besvikelse. "Colouring of Pigeons" behöver självklart inte betyda att nästa album kommer att gå i samma släpiga riktning (denna gjordes ju i sammarbete med Opera projektet de håller på med) så fortfarande finns ju hoppet kvar.
Men av någon sjuk anledning hoppas jag att nästa The Knife album blir en besvikelse. Snart orkar jag inte mer med att bli alldeles häpnad över The Knifes perfektion. Orkar inte längre gapa mun efter att ha hört Olof Dreijers karaktäristiska produktion och Karin Dreijer Anderssons låtsnickar skills. Hon skapar ju hits efter hits!
Syskonen Dreijer får gärna visa mig att de är mänskliga och att de också kan göra misstag. Sedan när man står där och tror att nu har de noll inspiration kvar så bombar de alla med värsta return to form-albumet!
Aja, jag älskade ju inte Fever Ray albumet. Den var bra men tycker att många andra lyckades skapa bättre album det gångna året.
Men av någon sjuk anledning hoppas jag att nästa The Knife album blir en besvikelse. Snart orkar jag inte mer med att bli alldeles häpnad över The Knifes perfektion. Orkar inte längre gapa mun efter att ha hört Olof Dreijers karaktäristiska produktion och Karin Dreijer Anderssons låtsnickar skills. Hon skapar ju hits efter hits!
Syskonen Dreijer får gärna visa mig att de är mänskliga och att de också kan göra misstag. Sedan när man står där och tror att nu har de noll inspiration kvar så bombar de alla med värsta return to form-albumet!
Aja, jag älskade ju inte Fever Ray albumet. Den var bra men tycker att många andra lyckades skapa bättre album det gångna året.
fredag 15 januari 2010
Que?
Jag lovar att jag inte har drömt. Har hört M.A.R.S. gamla dansklassiker "Pump Up the Volume" spelas på NRJ(!) ett antal gånger nu. Den brukar spelas väldigt sent på natten.
måndag 11 januari 2010
When the crowd say bo-selecta!
Är inte den här låten sjukt borglömd? (Den finns med på min top 100 lista) Om jag minns rätt blev den inte en jättehit (förutom att den dök upp i den första Bridget Jones filmen) men den är ju perfekt! Lyssna på melodin, rösten och soundet!
Förresten så har nyligen fått en grej för Craig David, Artful Dodger och 2-step generellt (tacka dubstepen som gjort att 2-step fått en mini revival).
"I make bangers not anthems leave that to The Artful Dodger" rappade Mike Skinners på sin låt "Pure Garage". Artful Dodger ansågs nog lite för kommersiella. De hade lämnat underjorden och spelades på MTV. Hur kommersiella de än var så var de otroligt duktiga med sina crazy beats precis som många andra som skapade 2-step runt sena 90-talet och 00-talets början. Och dessa oregelbundna rytmer är en stor inspiration för all dubstep.
Blir lite ledsen i ögat över att alla verkar ha total ignorerat Craig Davids första album "Born To Do It" som gjordes tillsammans med Artful Dodger i allas 00-tals musiksummeringar. Det albumet är ganska perfekt. Ingen minns ju knappt Craig David längre och ser väl honom mer som en lite töntig r'n'b sångare som sjöng en duett tillsammans med Sting. Men hans röst är ju guld! Det får ingen förneka. Plus att han är en av de få britterna som faktiskt har lyckats med r'n'b.
Kollade i kritiker.se vad den hade fått betyg och den hade fått högsta betyg i Nöjesguiden. Tyvärr fanns inga andra recensioner men jag antar att den var väl mottagen. Mitt minne sträcker sig inte så långt eftersom jag år 2001 ägde mig åt andra saker än att läsa musikrecensioner.
Sjukt bra låt från "Born To Do It" plattan
och denna såklart!
Tyvärr gör Craig David nuförtiden rätt så sorglig musik. Men let's ignore that!
Förresten så har nyligen fått en grej för Craig David, Artful Dodger och 2-step generellt (tacka dubstepen som gjort att 2-step fått en mini revival).
"I make bangers not anthems leave that to The Artful Dodger" rappade Mike Skinners på sin låt "Pure Garage". Artful Dodger ansågs nog lite för kommersiella. De hade lämnat underjorden och spelades på MTV. Hur kommersiella de än var så var de otroligt duktiga med sina crazy beats precis som många andra som skapade 2-step runt sena 90-talet och 00-talets början. Och dessa oregelbundna rytmer är en stor inspiration för all dubstep.
Blir lite ledsen i ögat över att alla verkar ha total ignorerat Craig Davids första album "Born To Do It" som gjordes tillsammans med Artful Dodger i allas 00-tals musiksummeringar. Det albumet är ganska perfekt. Ingen minns ju knappt Craig David längre och ser väl honom mer som en lite töntig r'n'b sångare som sjöng en duett tillsammans med Sting. Men hans röst är ju guld! Det får ingen förneka. Plus att han är en av de få britterna som faktiskt har lyckats med r'n'b.
Kollade i kritiker.se vad den hade fått betyg och den hade fått högsta betyg i Nöjesguiden. Tyvärr fanns inga andra recensioner men jag antar att den var väl mottagen. Mitt minne sträcker sig inte så långt eftersom jag år 2001 ägde mig åt andra saker än att läsa musikrecensioner.
Sjukt bra låt från "Born To Do It" plattan
och denna såklart!
Tyvärr gör Craig David nuförtiden rätt så sorglig musik. Men let's ignore that!
Vimmelbilder är det värsta sedan fågelinfluensan!
Älskar att det bara behövs en liten bildgooglesökning för att se vilka som gått från att vara schteekiga svennebananer till mode hipsters. Eller egentligen HATAR jag det. Jag gör verkligen allt för att undvika en satans vimmelbild för det är just sådanahär konsekvenser jag är livrädd över!
Okej, just nu kanske jag känner mig rätt trygg i mitt skal. Men kanske om sisådär tre år, då kanske jag är en heelt annan person! För såhär är det att när man är ung är man i ständig förändring (detta inlägg kan kopplas till mitt tidigare inlägg om unga som leker gamlingar).
Jobbigt att hela den här evolutionen kan dokumenteras på jävla google som om man vore någon offentlig person!
Okej, just nu kanske jag känner mig rätt trygg i mitt skal. Men kanske om sisådär tre år, då kanske jag är en heelt annan person! För såhär är det att när man är ung är man i ständig förändring (detta inlägg kan kopplas till mitt tidigare inlägg om unga som leker gamlingar).
Jobbigt att hela den här evolutionen kan dokumenteras på jävla google som om man vore någon offentlig person!
torsdag 7 januari 2010
Oh the joy!
Var uppe vid två tiden och hörde morgonens DN tidning dimpa ned i brevlådan. Bläddrade i kultur delen och såg en artikel om min favorit Joy Orbison! Första singeln Hyph Mngo beskrivs såhär: " Från chicago house, via UK garage, drum and base och techno till den flummiga musik som spelades när britter vaknade upp nakna på Ibizas stränder efter långa festnätter på 1980-talet."
Vaddå den flummiga musik som britterna vaknade upp till på Ibizas stränder? Det var väl techno och house som spelades mest där? Eller kanske såndär balearic eller vad fan det heter. Äh! Vad vet jag jag levde inte då. Och vad är drum and base? Hihi.
Jag tycker att precis som en som kommenterat på Last.fm och som Kornel Kovacs påpekade i P3 dans där jag för första gången hörde singeln att Hyph Mngo låter väldigt mycket 2-step!
"För det tristaste med den brittiska dansmusiken är hur snabbt det blir urvattnat och hur du till slut blir en kändis i stället för musiker, och hur snabbt ens musik förflyttas från källarlokalerna till barer i Essex som soundtrack till när whitetrashiga människor dricker sig fulla på dålig champagne."
Men det är sant som han säger Joy Orbison eller Peter O'Grady som han egentligen heter. Den brittiska dansmusiken blir snabbt urvattnad. Tråkigt att drum and bass väldigt länge bara använts i snowboard TV-spel.
Vaddå den flummiga musik som britterna vaknade upp till på Ibizas stränder? Det var väl techno och house som spelades mest där? Eller kanske såndär balearic eller vad fan det heter. Äh! Vad vet jag jag levde inte då. Och vad är drum and base? Hihi.
Jag tycker att precis som en som kommenterat på Last.fm och som Kornel Kovacs påpekade i P3 dans där jag för första gången hörde singeln att Hyph Mngo låter väldigt mycket 2-step!
"För det tristaste med den brittiska dansmusiken är hur snabbt det blir urvattnat och hur du till slut blir en kändis i stället för musiker, och hur snabbt ens musik förflyttas från källarlokalerna till barer i Essex som soundtrack till när whitetrashiga människor dricker sig fulla på dålig champagne."
Men det är sant som han säger Joy Orbison eller Peter O'Grady som han egentligen heter. Den brittiska dansmusiken blir snabbt urvattnad. Tråkigt att drum and bass väldigt länge bara använts i snowboard TV-spel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)